Baylan och betydelsen av bra lärare

Idag skriver Ibrahim Baylan på DN Debatt. Det är i mina ögon efterlängtat med inlägg som kan bilda motvikt till den annars högröstade liberala politikens vision om skolan. Men efter att ha läst Baylans rätt oprecisa debattinlägg är jag mer modstulen än innan.

Baylan presenterar fyra punkter för en bättre skola. Han vill stärka lärarna i sitt uppdrag, stärka rektorernas pedagogiska ledning, prioritera basfärdigheterna läsa-skriva-räkna och slutligen sätta likvärdigheten i fokus. Till att börja med är det tjatigt att ännu en gång läsa om lärarens betydelse. Baylan skriver:

”Det finns inget viktigare för en elevs resultat än att de möter en riktigt bra lärare.”

Här väcks min misstänksamhet. Det är sannerligen på modet bland politiker, forskare och skoldebattörer att påminna om betydelsen av en bra lärare – trots att det borde vara närmast omöjligt att tala om exakt vad en bra lärare är.

Jag ska problematisera Baylans utsaga genom att jämföra två olika förutsättningar för skolans uppdrag:

IB-gymnasiernas elever. Där går ambitiösa elever som förväntas klara av svåra studier i ett högt tempo. Efteråt väntar goda framtidsmöjligheter: eleverna har en internationellt gångbar examen som värderas högt i många sammanhang.

Lärarens betydelse måste ses mot denna bakgrund. Missförstå mig rätt – jag är övertygad om att IB-gymnasiernas lärare är oerhört kvalificerade, men deras elever är också kvalificerade och lärarna behöver tex inte lägga ner energi på att tala om varför eleverna ska studera.

Motivationen kommer, så att säga, av sig själv. Dessutom lägger dessa elever ansenligt stor tid på att läsa, göra läxor, förbereda redovisningar etc. De är alltså i hög grad engagerade i sitt lärande.  Är det då lärarens förtjänst att eleverna lär? Var går gränsen mellan lärarens betydelse och elevens eget ansvarstagande för sitt lärande? Vad lär eleven som ett resultat av sina ansträngningar och vad lär eleven genom läraren?

Ove Sernhedes (mfl.)  forskning visar på en annan bild av skolprojektet. Han skriver på webplatsen ”Skola och samhälle” följande:

Att vara ”invandrare” innebär att man är missgynnad på arbetsmarknaden och på bostads­marknaden, att som ung bli behandlad av polisen på ett annat sätt än de unga från villakvarteren, att samhället ser ner på deras föräldrar som får ta de jobb som ”svenskarna” inte vill ha, o.s.v. Så när skolan hävdar allas lika möjligheter är det något som motsäger dessa elevers egna erfarenheter och detta gör att skolan inte framstår som helt igenom trovärdig. Detta gör att elevernas engagemang i skolan sviktar och att närvaron kan ses som ett uttryck för en form av ytanpassning. Skolsituationen präglas av ambivalens och något egentligt motstånd innanför skolan väggar utvecklas inte, men inte heller en helhjärtad identifikation med skolans uppdrag

(Sernhede, 2011, min fetstil)

Här finns alltså en stor skillnad mellan olika elever: en del identifierar sig helhjärtat med uppdraget (IB-gymnasiet), medan andra elever inte gör det (förortseleverna). Vilken betydelse får betydelsen av en  ”bra lärare” mot bakgrund av dessa två exempel på identifikation med skoluppdraget?  Vilken räckvidd har egentligen lärarens betydelse på elevernas resultat?

Jag skulle alltså i motsats till Baylan säga att det finns många saker som är viktiga för att en elev ska nå goda resultat:

–      att skolprojektet värderas högt av eleven

–      att skolprojektet bedöms som trovärdigt i elevens ögon

–      att eleven får den tid och den lärarkompetens som behövs

–      att eleven umgås med många andra elever med olika bakgrund och intressen

–      att eleven anstränger sig

–      att eleven har goda socioekonomiska förutsättningar

–      att hemmet är intresserat och engagerat i elevens skolgång

Lärare är oumbärliga, men deras betydelse är knappast ensamt avgörande för elevernas resultat. Vad får det för konsekvenser om vi reducerar den komplexa bilden av skolan till att i princip enbart handla om lärarens betydelse?

Att allt annat är betydelselöst?

—

Referenser:

Borelius U, Sernhede O. Förorten, skolan och ungdomskulturen: reproduktionen av marginalitet och ungas informella lärande. Göteborg: Daidalos; 2011.

På webplatsen Skola och Samhälle (www.skolaochsamhalle.se) finns sedan tidigare publicerat:

http://www.skolaochsamhalle.se/skolpolitik/ove-sernhede-forortens-unga-och-skolan/

http://www.skolaochsamhalle.se/skolpolitik/ove-sernhede-forortens-unga-och-skolan-2/