Estetik i gymnasieskolan?

av Karl Asp

Moderaternas skolpolitiske talesman Tomas Tobé har uttryckt sina och moderaternas tankar kring estetisk gymnasieutbildning i SvD.

Väldigt många läser utbildningar där efterfrågan inte är särskilt stor då de avslutat sina studier. Vi har ett problem med dimensioneringen av hela utbildningssystemet.

Ibrahim Baylan (S) håller med:

Moderaterna har en viktig poäng i att vi måste ha en gymnasieskola som bättre svarar mot hur arbetsmarknaden ser ut.

Och jag undrar stillsamt om det inte kan vara lite problematiskt att utforma utbildningssystem efter konjunkturer? Jag inser också hur synen på skola har förskjutits kraftigt från bildning till utbildning. Elever går i skolan för att en dag kunna arbeta. Vem eleven blir på vägen till arbetet är inte viktigt.

Men är det givet vem som ska välja vad?

Fler elever borde gå på vård- och omsorgsprogrammet och färre på estetiska programmet anser moderaterna. Frågan är varför just estetiska programmet väljs ut? För att många estetiska gymnasister går arbetslösa och för att branschen är tuff. Men gäller det endast för det estetiska området? Samhällsprogrammet som rekryterar flest antal elever, utbildar också till osäkra yrken. Det är inte alla naturvetare som får jobb heller. Konkurrensen inom vissa sektorer kan vara precis lika hård som inom estetik. Så varför väljer moderaterna ut just estetik? Vilken kunskap ligger till grund för att välja ut estetik som krisområdet?

Detta sker samtidigt som intresset för estetik är högre än någonsin.

(Nu ska det tilläggas att den senaste gymnasiereformen tog bort ”Estetisk verksamhet” som obligatoriskt ämne så redan innan moderaternas förslag har det skett en förändring av skolan på det estetiska området)

Moderaterna ser en lösning i att göra estetiska utbildningar mindre åtkomliga i framtiden genom antagningsprov. Frågan är då vilken kultur som tillåts växa fram? Och vem kommer få makten att avgöra vilka elever som har konstnärlig potential och hur ska detta gå till? Kan man tolka det som att det ska bli mer Dramaten, mer Svenska Balettskolan, mer Konsthögskolan och mindre av andra konstnärliga utbildningar? Vilka kan följderna bli av detta?

På vilka sätt påverkar det medborgares möjligheter att uttrycka sig genom estetik?

Vems åsikter och världsbilder presenteras inom ramen för en sådan elitkultur?

En annat problem är att estetisk kompetens finns inom så många områden på ett sätt som vi oftast är omedvetna om. Många professionella yrkesval grundar sig i just en förståelse för hur bild, text, rörelse, dramatik och musik har fungerat och fungerar – även om sådana beslut inte alltid är medvetna. Hur ska ett nytt dataspel tas fram utan kunskaper i estetik? Designen av ett par hörlurar? Hur skapa ett nytt inspirerande träningspass utan kunskaper i dans? Är det viktigt att förskolepersonalen kan sjunga och spela rytminstrument med barnen? På vilket sätt påverkas fotografen av kunskap i perspektivlära?

Kanske borde man göra precis tvärtom: få med estetik som ett obligatoriskt ämne – inte bara för att göra Sveriges ljudtekniker, fotografer, ljudläggare, musikterapeuter, dansare, AD:s, copywriters och förskolelärare m. fl. till skickliga(-re) yrkespersoner – utan också för att vi som medborgare ska vara bildade med estetisk kompetens och för vår förmåga att uttrycka oss.

Som jag ser det kokar det hela ned till två frågor:

1)    Finns det kunskaper i estetik? Om det inte finns sådana kunskaper, om estetisk kompetens tex är ”sänd av gud” kan ingen utbildning göra skillnad. Därför behövs inget estetiskt gymnasium. Våra behov av konst kommer ändå tillfredställas av de fåtaliga genier som väljs ut av gud och dessa kommer kunna utbilda sig själva.

En annan analys gör gällande att det faktiskt finns kunskaper i estetik. Därför måste vi utbilda elever i detta. Det är då viktigt att förstå hur man spelar ett instrument, vilka steg som utgör en viss dans, hur scenisk kommunikation fungerar, på vilka sätt perspektiv fungerar i en bild etc.

2)    Behövs det skolor som lär ut estetik?

Nej, kommer en del hävda. Förutsättningar att hålla på med estetik är så få förunnade att det knappast borde vara en uppgift för staten (med undantag för små elitutbildningar). Dessutom finns det inga jobb i kulturbranschen. Dessutom så är estetiska kunskaper så oviktiga att den som trots allt är intresserad får hålla tillgodo med utbudet som erbjuds utanför skoltiden.

Eller så behövs det skolor som lär ut estetik: dels i en allmän mening så att kunskaper i bild, musik, teater och dans inte blir något förunnat endast ett fåtal. Också för att estetik är en del av något större: vilka vi är och hur vi är med varandra. Hus ska målas i en färg – vilken och varför just den? Radioprogrammet ska inledas med musik – vilken och varför just denna? Bakom schlagerartisten ska några dansare dansa – vad och varför detta? Osv.

Dels också i en mer specifik mening där en del elever som verkligen vill utforska estetik kan utvecklas mot ett mer avgränsat yrkesområde som dansaren, skådespelaren, musikläraren eller bildkonstnären. Då måste utbildningen vara så kvalificerad att eleverna är konkurrenskraftiga när de har gått färdigt. Det betyder att utbildningarna också måste vara mer inriktade mot det estetiska området. Här kanske ett antagningsprov kan göra viss nytta, men bara om det sorterar efter intresse, motivation och mognad – snarare än förkunskaper i estetik.

Dels också i den mening att estetik utgör ett viktigt innehåll i sig självt – det svarar på frågor som andra ämnen inte klarar av. Upplevelser och situationer i estetiska ämnen går inte att återskapa med matematik, fysik, språk eller idrott. Det estetiska erbjuder något outbytbart.

Och det är bra om skolor erbjuder undervisning i estetik, eftersom alla då får tillgång till något som annars blir ett privilegium för endast några.

Men okej då – om vi nu trots allt inte ska ha estetik i skolan oavsett anledning – kan någon då bara svara på vilken kunskap som ligger till grund för ett sådant beslut?

Så att vi inte kastar ut något viktigt och efterfrågat på grund av okunskap om vad estetik, estetiska utbildningar och kunskaper i estetik faktiskt innebär.

– – –

Referenser:

Gustavsson, B. (2009). Utbildningens förändrade villkor: nya perspektiv på kunskap, bildning och demokrati. (1. uppl.) Stockholm: Liber.